Hela dagen har varit en berg och dal-bana. Jag vaknade ganska utvilad. De var fint vädet och jag var på hyfsat humör. Förta dalen kommer när mamma påstår att jag spytt kvällen/natten innan. Jag har verkligen inget minne av det, eller upptäckt några tecken på det imorse. Mamma tror inte på mig. Och jag förstår henne. Vilka skäl har hon att tro mig? - Jag har gått ned nästan tio kilo på två månader.- Jag har och mår allmänt skit.- Jag har blivit nojig gällande godis och skräpmat.Så varför skulle hon tro mig?Jag själv var t rädd. Vad gör jag och vad är jag kapabel till att göra egentligen när jag sover? Tänk om det har skett och/eller kommer att ske fler gånger?Sedan kom ett berg. Jag hade terminsstart med barngympan. De var så snälla, duktiga och söta! Jag mådde bra efteråt.Nu senast kom den djupa dalen. Jag hade fått för mig att gå på ett styrkepass. Dels för att prova vad jag klarar av och träffa folk.Redan i början kände jag av något. Kroppen led liksom inte huvudet. Senare in i passet var jag långt efter alla andra och vid något tillfälle domnade händerna. Ibland tyckte jag se mig en blålila ton på armarna. Avslutet var värst: 100 situps. Jag kämpade. till slut gick det inte att lyfta, utan jag gjorde bara små spasmer till situps. När jag till slut vart färdig orkade jag inte mer mentalt. Vad fan hade hänt? Hela kroppen och dess krafter var borta. Det slutade med att jag grät inne på toaletten. Som topping på allt elände, bryter jag ihop inför min bästa vän och hennes mamma. Jag var rädd och hade skämt ut mig fullständigt. Vad trodde jag? Var trodde jag att muskler och kraft till 100 situps skulle komma ifrån? När jag inte ens orkar gå i en halvtimme utan att bli anfådd. Vilken skit-ide. Det kommer nog ta ett bra tag innan jag vågar visa mig där igen.Nu är jag hemma och har både brutit ihop och pratat med mamma. Hon har helt rätt. Jag Måste äta innan jag kan göra något annant överhuvudtaget. Hon lovar också att ringa tränaren och förklara varför jag bröt ihop. Imorgon är jag fortfarande hemme och ska träffa min bästa kompis (som var med idag). Jag behöver det nog.