Jag visste att den skulle komma. Jag såg dig idag. Din blick sa: "Vad var det jag sa? Det är klart vi skulle ses igen!" Det var på g redan i eftermiddags, då i skolan. Nu känner jag av det. Den där känslan. När det börjar smått krypa i kroppen, fast man är trött. När man äter, men allt bara färvinner i ett svart hål. Ingen mättnad. När man vill gråta, men det går inte. När andas lugnt blir det svåraste i världen.