I väntan på att...
... mitt blodsocker skall vända uppåt igen. För att det skall ske har jag just ätit två ägg, en tesked honung och en del mörkt bröd.
Jag pluggade från cirka halv tio till tolv. Jag gjorde en gammal tenta med stöd av böcker och internet. Lite diagnos innan tentan: sådär. Sedan kom jag på att jag måste ha någon av lunch, så det fick bli snabbnudlar. Det vart lite småstressigt men jag hann med att duscha, packa ned det som skulle med och åka iväg. Och jag kom i tid. Jag packade också med en müslibar med choklad som mellanmål, men den gav jag bort en kursare. Stackars kursaren hade inte ätit lunch och pendlar från Kristinehamn. Så jag tänkte att han kan behöva den mer än mig, för jag lär få i mig något att ganska snart. Dessutom var jag vare sig hungrig eller sugen. Det var dock tur att det är långsamma kolhydrater i nudlar, för annars hade jag nog svimmat. Allt eftersom seminariet drog ut på tiden sjök blodsckret snabbare och snabbare. De första tecknena som jag får när mitt blodsocker börjar att sjunka är huvudvärk och svårt att koncentrera mig. Sedan blir jag seg med att reagera på t ex tilltal och allt som jag gör sker i ultrarapid. När seminariet var över tänkte jag att jag ändå borde hinna med att handla innan det hinner bli allt för jobbigt. Jag hann. Nästan. För när jag var på väg hem från affären insåg jag att jag borde kanske ha ätit något innan. Jag vinglade, matkassen vägde ton, jag skakade och kännde mig svimfärdig. När jag kom innanför dörren åt jag snabbt de två äggen och en tesked honung.
Sedan gick jag loss på brödet.Mörkt bröd med honung, valnötter och russin. Dagsfärskt och mjukt. Underbart! Jag har ju Coop extra fem minuters gångavstånd från mig och de har eget bageri! Jag kommer nog bli stammis.
Just är blodsockret på väg uppåt, men jag har fortfarande svårt att kordinera mina rörelser. Stavar fel hela tiden.
När blodsockret är uppe igen, skall jag ta en promenad. Jag orkar inte att sätta mig och plugga igen. Det tar jag imorgon.