whatitfeelslike.blogg.se

Nej, jag har inte vunnit på lotto. Inte pengar i alla fall, tyvärr. Hade ju inte tackat nej.. Men så här är det: Jag ska på klassfest! Jag ska träffa folk! Det är nästan för bra för att vara sant och jag är sjukt speeedad. Måtte inget gå fel nu...

 

Igår slutade som sagt med ett fullständigt bryt. Jag fick panik för att jag inte hade hunnit städa och visste därför inte vilken buss jag skulle ta. Det slutade med att jag skrek, grät och hyperventilerade inför hela familjen. Och den här veckan som skulle bli så bra... Jag åkte som sagt inte hem, utan stannade hemma över natten. Mamma fick mig att bestämma mig att försöka ta tag i mig själv och bli frisk. Vi pratade länge, jag grät och grät ännu mer. Jag somnade av utmattning och sov i stort sett hela natten. På morgonen vaknade jag ganska utvilad. Det känndes bra att äta en frukost hemma. Precis som förut: Äta mackor, vänta på att få tidningen, ligga och dra sig och springa ned till hållplatsen. På morgonen var det kallt som fan och det hade snöat under natten. Jag stod och huttrade i busskuren i väntan på bussen som var sen.

Jag hade nästan glömt bort hur det är att pendla på morgonen. Fullproppad buss, förseningar och trängsel. Jag halvsov under bussresan. 

 

Idag hade vi ett grupparbete där vi skulle gå runt i centrum och titta på tillgänglighet. Alltså tillgänglighet för rullstolsbundna och synskadade. Det var intressant. Det såg nog lite suspekt ut när fem undomar viskar och tittar runt inne på Swedbank, utan att uträtta något ärende... Sedan satte vi oss på ett café och skrev ihop själva arbetet. I början var den lugnt och ganska lite gäster inne på cafét. Men vid lunch och efter det så kryllade det av folk. Prat, skrammel, barnskrik och högljuda konversationer, fick mitt huvud att bullta och paniken att växa. Andas. 

Vi var i alla fall färdiga och inbjudna till klassfest. Klassen ville fira för att nästan alla hade klarat den senaste tentan. Själv fick jag VG, vilket innebär att jag får också VG i kursen. Det kändes bra att kunna släppa det. Och mitt första kurs-VG tackar man för! En del i klassen klarade sig för första gången och var verkligen saliga av lycka.

 

Så jag åkte hem, med inbjudan i åtanke. Jag hade massiv huvudvärk och ville första bara tjuta. Jag ringde mamma och övervägde mina alternativ. Mamma tyckte att jag borde gå, men påminde också om att jag måste äta först. Dessutom är vi bortbjudna till kusinerna imorgon. Så jag skall nog åka hem ikväll och vara nykter. 

 

Jag halvsov i soffan en timme. Det gjorde susen och jag bestämmde mig för att åka. In i duschen för en låång dusch. Äta ettpar bars. Måla naglarna. Och så iväg till Österplan för att handla något att äta. Det vart fullkornspasta med sojanuggets och en kardemummafralla. Dricker Redbull suggarfree och skall unna mig naturgodis på festen. 

 

Så det jag har kvar att göra är att äta färdigt, fixa lägenheten (då jag kommer att komma hit på måndags kväll) och fixa mig. 

 

Jag vill kunna leva. Jag vill klara det här. Att vara sjuk är inget som jag vill fastna i. Jag förtjänar att få leva.Så det så!