Pendling & Mat
Gårdagens föreläsning var intressant, dock så behövde jag gå tidigare för att hinna till gympan. Så jag åt en sjukt god baguette med lufttorkad skinka och färskost innan jag rusade iväg. På bussen stendäckade jag och vaknade av att bussen svängde in på stationen. Var hungrig igen, så jag svängde förbi Lidl och köpte en sådan där underbar ostfralla!
Gympan gick bra, massa barn och glada var de också! De är vekligen ljuspunkten på veckan: gympan. Det är verkligen värt slitet, tiden och pengarna att ta sig fram coh tillbaka två gågner i veckan. Varför är det värt det? Jo, för jag får så mycket tillbaka! Barn är så söta och fina. Även om de är helvilda och ibland lyssnar det inte för fem öre. Men de är nog de ärligaste människorna som man kan hitta! Och för barn är och ska problemen vara små. De finner alltid lösningar på problemen. Barnen har inte hunnit bli kompicerade. Deras värld är så enkel och lekfull. En liten tjej visade upp sin vattenflaska som hon hade dekorerat med klistermärken. "Jag satte dit klistermärken för att den inte skall vara så tråkig", sade hon. Och jag tänkte att det är så man måste tänka här i livet. Det är tråkit ibland, men då måste man se till att göra något åt det. Piffa upp det. Kanske inte med klistermärken, men t ex gott sällskap eller bara mysa till tända ljus. Barn är smarta utan att behöva tänka på det!
Efter gympan gjorde jag världens projekt. Eftersom jag inte vågar lämna min cykel vid USÖ över helgen, så åkte jag tillbaka till Örebro coh tog hem den. Sedan var jag tvungen att vänta i en timme innan det gick en buss hemåt. Tidsmässigt: ovärt. Hela projektet tog sammanlagt tre timmar. Men för att ha betalat för ett busskort: helt klart värt det.
När jag kom hem, vid elva-tiden, så stendäckade jag på en gång. Efter den här veckan, som har varit psykiskt sett ganska dålig, var det underbart att sova hemma i sin egen säng med sidenpyjamas och myssockor!
Idag hade jag kuratorbesök. Jag trodde att uppföljningen skulle vara idag, men vi bokade in yttligare ett möte. Jag säger inte så mycket. Hon frågar och jag svarar. Jag vet inte vad jag ska säga,. Det finns saker att säga och jag pressar fram dem. Men det blir inte så tydligt och jag märker av när hon missförstår. Stackarn, det kan inte vara lätt...
Sedan tog jag en timmes promenad. Det var kallt men soligt. Det kändes skönt att gå i hemmatrakterna. Dessutom uppskattade jag att inte trängas på gångbanan med massa andra människor. Och det är tyst! Ingen dundrande traik och massa andra oväsen. I Örebro är det (i stort sett) aldrig tyst, förutom i Rynningeviken. Det är skönt att det kan vara så fridfullt överallt. Jag uppskattar det helt klart merän innan!
När jag kom hem var resten av familjen hemma. Jag satt och jobbade lite med en skoluppgift innan vi åkte till Finska föreningen. Ja, mina föräldrar är från Finland och mitt modersmål är alltså finska. I min hemstad bor det många finnar. De flesta är födda på typ 40-talet och kom till Sverige för jobbens skull. Så Finska föreningen består mestadels av pensionärer. Så ni kan tänka er hur mycker våran familj drog ned medelåldern. Vi tittade på en teater. Den var faktikst lite rolig och spelade verkligen på fördrommar om finnar, de vill säga: supa, spela kort och gå på dans.
Innan vi åkte hem kikadde vi in på Lidex i centrum. Rea tydligen. Jag kände mig inte så sugen på att ens titta,jag vet ju att jag inte har råd. Det kändes sjukt dyrt med 100 kronor för en supertunn tröja. Dessutom är jag mer för second hand och loppis. Kläderna skall vara lite unika och inte något som minst tiotusen andra har.
Nu ahr jag ätit och överväger att bada bastu. Det är så skönt eftersom jag fryser jämt! Imorgon skall jag träffa en utav mina bästa vänner, får se när det blir och vad vi får för oss. Det är i alla fall marknad i stan, så det kan vara kul att gå, bara gå runt och kika. Det roligaste marknader i min hemstad är att se och träffa folk. Någon kanske stannar upp och snackar, alltid trevligt.