Den (o)frivilliga 5:2-dieten
Det där med att jag försov mig igår ledde till att hela dagen vart ganska ovärd. Jag pluggade. Vid klockan två känndes det som om klockan var tolv och vid klockan halv fem kändes det som om klockan var två osv. Jag proppade i mig ett paket Finn crisp och ett helt rör med mariekex... Dessutom har jag hällt i mig litervis med Fun light.
Jag gjorde en matlåda: kokt kyckling, glaserat med honung. Tanken var att jag skulle koka den sista påsen med boil-in-bag-ris, men jag orkade inte. Så det fick istället bli minimorötter på burk som tillbehör. Nu i efterhand kom jag på att det inte är så praktiskt med kycklingen. Jag kommer ju behöva äta som en grotttman, plus att det är kladdig som bara den p g a honungen. Jag farar också för att äta med de andra i klassen. Känner mig inte bekväm med det längre. Blickar, frågor och ännu mer blickar...
Jag kom i alla fall till skott med att städa lägenheten och packa. I övrigt stack jag inte ens huvudet utanför dörren. Kännde mig ofräch, trött och otaggad. Det som var high-lighten igår var att snackade jag med en kompis över Skype. Den lycklige jäveln bor i staden som jag förälskat mig i: Göteborg!
Just nu har jag duschat och häller i mig massa Fun light, igen. Äter nudlar,någon sort vi fick gratis i Warsawa. Nudlarna verkar innehålla massivt med fett. Har bara ätit ett pat tuggor och redan känna läpparna återfuktade till 1000. Ändå så skippade jag smaksättningen...
Nu är mitt kylskåp och skafferi (i stort sett) helt tomt. Jag har ju kvar X antal paket med knäckebröd, men räknas det som mat ens? Räknas något sm jag äter som ordentlig mat? Troligvis inte. I kylskåpet står en syltburk, margarinpaket och det lilla som är kvar av Fun lighten. Skafferiet är inte så mycket att hurra för heller: Kaffe, te, Nutrilett-bars, en påse boil-in-bag-ris, varma koppens soppor, honung, salt, peppar... och mjöl.
Så nästa vecka ska mitt kylskåp åter få träffa kvargen och äggen, och mitt skafferi får kanske återse knäckebröd...
Idag blir det en lång dag på universitet, sen får jag stressa mig till USÖ för att hinna med bussen hem. Gympa och städa i vanlig ordning. Sedan blir jag kvar över helgen. Har tid hos kuratorn på fredag. Uppföljning. Antar att det inte finns så mycket hon kan göra, tyvärr. Men jag får tänka att det hade förmodligen varit Ännu värre om jag inte hade gått hos henne.
Nu ska jag se till att ta mig bort mot universitetet. Än så länge verkar ångesten hålla sig borta. Jag hoppas på att den fortsätter att göra det. Hela veckan har ju varit rätt kass på grund av den.