Den känslan...
... av att denna vecka ska bli bättre håller i sig. Att skriva det förra inlägget tog låång tid och det vart båttom till slut. Men jag hann! När jag kom till coop var det personal överallt. Kartonger låg i vägen och ingen verkade bry sig om att kunderna var tvugna att krångla sig fram till matvarorna. Dessutom såg det ut som flera rövarband hade fått gå loss vid mejeriavdelningen: det fanns (i stort sett) inget kvar?! Det enda som verkade färskt och påfyllt var brödavdelningen. Det luktade gudomligt och jag var inte långt ifrån att köpa mig en limpa!
Min största sorg vart när jag såg att lättkvargen var slut! Jag greps först av panik. Jag fåt alltid panik när saker skiter sig. När saker inte blir som jag så noga har planerat. Det spelar ingen roll hus små saker det handlar om, i det tillfället känns de så stora. Det syns heller inte utåt. I andras ögon står jag bara och tittar. Går fram och tillbaka och överväger.Men all kvarg var slut. Så jag tog tillslut en keso istället och lovade mig själv att köpa kvarg nästa gång. När nu det blir.
Jag mötte upp min studiegrupp klockan tio på univeristet. Vi satte genast igång med att arbeta. Det visade sig vara mer än vad jag trodde och mycket att hålla reda på! Jag kan ju erkänna att jag inte var särskillt förberedd och skämdes en aning när två andra personer i gruppen hade skrivit hur mycket som helst. Jag erbjöd mig i alla fall att skriva på arbetet, vilket jag gjorde hela dagen. Så innerst inne försöker jag övertyga mig själv om att jag kompenserade rätt bra. Vi jobbade på poduktivt och vart färdiga vid fyra. Det enda vi har kvar är framsida och referenslista, som jag lovat att fixa, plus kolla igenom. Inlämningen skall vara på torsdag klockan nio, så vi är hellugna. Det känns bra, med tanke på att uppgifterna kommer som på rullband. På onsdag släpper de en individuell uppgift, torsdagen efter släpps en till gruppuppgift och sedan är det seminarier påg. Delkursen avslutas med en salstentamen.
Jag känner mig ändå trygg med uppstatsskrivande, tänka själv och tillämpa teorier. Det hr jag gjort innan, då jag gick sam sam på gymnasiet. Vi hade två lärare som var superbra men superstränga när det gällde att lära sig. De hade (vilket de också berömde oss för) en superhög nivå! Och jag väntar fortfarande på att våra uppgifter här på univeristetet skall motsvara nivån på gymnasieuppgifterna. De gjorde alltså ett bra jobb! Målet var att vi skulle vara så föberedda som möjligt.
Ätandet har gått bra. Mina gruppmedlemmar var på mig om ätandet. Jag skämtade bort det, typ. Sedan lät de det vara. Jag åt ändå ca 250 gram keso med krossade linfrån, knäckebröd och kanel. Jag vet inte om det var adrenalinet av att jobba som gjorde det, men ag var verkligen proppmätt i flera timmar efteråt. När jag kom hem straxt efter fyra var jag bara "ganska hungrig". Jag drack också blåbärsoppa - Proviva. Hade glömt hur gott det var! Dessutom finns blåbärsoppan i megapack: billigare och mera gott gott.
När jag kom hem åt jag upp en hel grillad kyckling på kanske 400 gram. Snacka om att blöna sig själv? Åt med förskräckligt bordskick och såg allmänt grotsk ut. Men jag lär vara mätt tills imorgon.
Just nu tittar jag på Earthlings, en viedo om hur djur plågas, vanvårdas och misshandlas för att människan skall få bl a mat, kläder och underhållning. De tär otäckt att se, men jag har fortfarande inga tankar på att bli vegitarian. Är jag knäpp för det? Antagligen. Jag tror att jag (tyvärr) kan distansiera mig till vad jag ser. Det är inte så att jag är helt känslokall när jag ser det, men jag tar inte åt mig allt för djupt av det. Jag har nog heller inte den psykiska orken att sörja för alla vidrigheter männskligheten gör...
Jag borde gå och lägga mig snart. Får nog besök imorgon. Men innan jag kryper i kojs skall jag försöka att hinna med lite grejs med gruppuppgiften och se klart filmen.