whatitfeelslike.blogg.se

Nu är det kallt. På riktigt.

Jag har sovit med mysstrumporna hela natten (annars brukar jag sparka av mig dem) och ändå har jag frusit. Jag ångar att jag inte sov med min one piece.

 

Igår när jag kom hem till lägenheten hade jag varit på en två timmar lång promenad. Jag borde verkligen lära mig att begränsa mig i mitt promenerande. Jag bara går, går och går. Efteråt känndes mina underarmar som stelopererade. Jag kunde inte skriva, hade ingen kordination. Och idag har jag ont. Det var kanske en vecka sedan jag tog en så här lång promenad. Men det känns verligen som om jag har gått en omgång i torktumlaren. Det finns inte en muskel i kroppen som protesterar nu. Så igår gav  jag upp skrivandet och gick och lade mig istället. Jag somnade innan halv nio och har sovit ganska bra. Jag vaknade med jämna mellanrum för att sedan somna om igen, men gick inte upp förrens efter att klockan hade ringt. 

 

Det har väll inte hänt så mycket, vilket också är orsaken till att jag inte bloggat så mycket. Helgen var lugn. Familjen kom och hämtade mig i fredags. De var oförskämt solbruna och värmen var uppdragen till max i bilen. Systrarna var heldäckade och sov hela vägen hem från Örebro. Min ena systers kommentar (för att välkomna åsynen av mig): "Vad gör du här?". Sött! Älskar dig också syrran.

Familjen hade med sig resultatet av en hel del shopping. Jag fick ett chaite-glas med Angry birds, en handduk med sött broderi och pärlor samt en pankaka! Alla var trötta, så fort det mesta var upppackat gick alla och lade sig.

 

På lördagen väckte mamma mig redan vid niotiden. Vi skulle hälsa på mormor. Söta mormor: kort, 85 år och oerhört snäll! Vi köpte med oss pizza och enligt mor mor var pizzan den bästa hämtmaten som hon smakat på: "Ica Maxis panpizzor är inte ens i närheten så god som den här!" Mormor var i alla fall överlycklig över att vi hälsade på och bjöd oss på rulltårta.

När vi kom hem, lagom proppmätta, åt vi tårta som jag hade köpt åt mamma i efterskottspresent. Chokladmousse-tårta, två bitar! Efter all pizza, fika, tårta plus godis, popcorn och chips på kvällen, mådde väll jag sådär. Så mycket hade jag nog inte ätit på två veckor, vilket måste ha varit en chock för magen. Men jag åt ändå. Mest för att bunkra upp mig. Dessutom fick jag inte gå ut på promenader i helgen, vilket jag tyckte var taskigt, men jag förstår samtidigt varför. Jag kan, som sagt, inte hejda mig utan bara går och går. Och eftersom jag gått ned två kilo så skall jag äta upp mig och inte göra mig av med det lilla som jag hinner lägger på mig över helgen. Mamma vet antagligen att jag inte sköter mig på veckorna när det kommer till maten, men hon säger inte så jätte mycket om det. Hon kan säga åt mig att ta mer mat och inte tacka nej till godis och sånt, men samtidigt kan hon inte tvinga mig. Det kan inte vara lätt för henne, inte på något sätt.

 

På söndagen hälsade min morbror och hans fru på. Vi firade mamma i efterskott med fika och tårta, igen. Jag protesterade inte, utan åt. Sedan hade jag barngympa. Efteråt stannade jag också extra länge för att hinna äta syrrans exprimenterade gryta, gott gott! Sedan vart det tårta för tredje gången... 

När jag kom tillbaka till lägenheten tog jag tag i städandet och tvättandet, jag vågade dock inte dammsuga då klockan hann bli elva på kvällen. Lite hänsyn får jag ju visa. Jag hade svårt att somna, men som många andra nätter måste jag ju ha somnat då jag vaknar upp i ett ljust rum igen. 

 

Igår var jag opeppad att åka till universitetet. Dessutom visade sig föreläsningarna vara ganska värdelösa. Den här delkursen kommer vi ha duktigt mycket att göra. Under hela december kommer jag att ha praktik (fyra veckor) och då skall dels en rapport skrivas. Kruxet är att den här delkursen kommer att överlappa praktikdelen, så vi kommer att ha två delkursers uppgifter som går paralellt och har samma inlämningsdatum. Sammanlagt tre uppgifter. Jisses...

När jag kom hem ögnade jag genom uppgiterna som hade släppts, stängde ned hela datorn och gick ut på en promenad. Bra gjort där, förnekelse är männsklighetens bästa överlevnadsknep!

 

Fram tills nu har jag ätit en skål med vaniljkvarg. Det var mer som yoghurt och var fyra kronor dyrare än den vanliga kvargen. Men nu har jag köpt mina sedvanliga två förpackningar, så vare sig jag tycker om det eller ej så skall dessa ätas upp. Jag har också ätit rågbröd och druckit low-budget kaffe som smakar usch, men innehar förhoppningsvis samma energivisnter som vanligt kaffe!

Idag blir det heldag på univeristet med metodövningar, föreläsning och grupparbete. Jag kommer nog inte orka att promenera idag, men jag skall aldrig säga aldrig. Men det vore ju fördelaktigt att vila då jag skall jobba på Kåren onsdag, kanske torsdag och fredag. Dessutom är det personalsittning (läs: fest) för kårhusets personal på lördagen. Mina kollegor på kåren har tjatat på mig redan under en hel veckas tid, så: ja, jag föll för grupptrycket och har skrivit upp mig på listan. Får se var den här veckan slutar...